kasperjosefine

Ska försöka skriva ner min förlossningsberättelse
när våran lilla Kasper föddes så gott det går.

Tisdagen den 21 September på kvällen vid åttatiden skulle jag hoppa
in i duschen, då det börja forsa blod i toaletten och jag började få värkar.
Jag ropade på mamma och hon ringde till förlossningen direkt som sa
att vi skulle komma upp. Jag hade sprungit på förlossningen på kontroll
ända sen fredagen, varje dag i tre dagar, så det här var fjärde dagen i
rad vi åkte upp. Väl där uppe satte dem dit en CTG-kurva, och det såg
normalt ut. På fredagen, alltså fyra dagar innan var jag öppen 2cm.

Nu var jag öppen 3cm och hade regelbundna värkar, med 5 minuters
mellanrum. Blödningen tror dem beror på teckenblödning. Jag blev
erbjuden att stanna kvar över natten för att "få sova lite" och ha lite
koll på blödningen, som jag tackade ja till. Mamma åkte hem och
Charlie och jag fick ett rum. Klockan var nu lite efter 21:00, så jag
och Charlie tar någon macka och sen kollar lite tv och så, och
värkarna gör ondare och ondare.

Vid 22:45 går jag på toa och det bara rinner och
rinner blod plus att det kommer massa stora klumpar
(ursäkta att det låter äckligt, haha) , jag får typ panik och ropar på
Charlie som hämtar barnmorskan. De hjälper mig till sängen där de
sätter dit CTG-kurva igen. Hon kollar hur mycket jag är öppen och
det är 4cm. 23:45 får vi flyttas till ett förlossningsrum där jag först
får pröva en gåstol, men det var ingenting för mig, så jag fick lustgas.
Hahaha, när det var som effektivast kollade jag på Charlie och
trodde att han satt och rullade med ögonen och gjorde massa roliga
ljud, haha. Efter ett tag kände jag att lustgasen inte hjälpte, så jag
ber om EDA, klockan är nu 01:40. Jag måste först gå på toa, och
väl där så kommer det ännu mera klumpar
(i journalerna står det "stora som tennisbollar", haha)

När narkosläkaren skulle sätta EDA hade jag lustgas samtidigt,
så jag kände ingenting av det. Jag kommer ihåg att jag ville
verkligen inte sluta andas i lustgasen för att jag visste att de
skulle sätta en stor spruta i ryggen på mig, så läkaren frågade
flera gånger om jag hade en värk, men jag svarade inte för jag
trodde han prata med någon annan. Sen tog barnmorskan lustgasen
från mig och frågade "har du en värk nu, eller?"
haha, jag ba, jaaaha äree mig han pratar med?! hahaha.

I samband med att han sätter EDA börjar jag blöda ännu mera,
blir en stor pöl i hela sängen, så det kommer en annan läkare.
Hon gör ultraljud, och jag förstår inte vad någon av dem säger
eftersom jag andades lustgas och jag ser på Charlie som sitter
brevid mig att det är nånting fel eftersom han lägger ansiktet i
händerna och blir ledsen. Jag blir jätteorolig och frågar ifall barnet
mår bra, och det gör han. 02:25 berättar de att de måste göra
kejsarsnitt eftersom jag blöder mera än vad man får och det är
nånting fel, så det finns risk att både för mig och barnet att vi inte
klarar oss.

Vi får åka igenom massa korridorer till operationssalen,
där det är miljoner människor kändes det som. De börjar sätta på
massa slangar på bröstet och halsen på mig, och tar massa sprutor
och håller på med massa otäcka saker. Charlie får ta på sig en
blå/grön overall, han såg ut som en rymdmänniska haha :D
Jag har ingen känsel från revbenen och neråt, kändes skitkonstigt!
De säger säg hejdå till bebismagen, och sätter upp sånt där skynke.
02:48 börjar de operera och jag känner hur de skakar och rycker
i hela kroppen, och massa människor pratar med mig.

Efter en evighet kändes det som, men det är bara efter en minut
enligt journalerna hörs våran lilla sons skrik för första gången.
Klockan är nu 02:49. Gud, den känslan, det finns inget som kan
beskrivas med den. Det skriket har jag väntat på i nio hela månader!
Jag få se honom några sekunder sen försvinner han iväg med Charlie.
Nu börjar de sy ihop och det rycker och drar så jag flyger fram och
tillbaka känns det som, haha.

Klockan 03:19 är dem klara och jag är
helt slut nu, så jag typ halvsover och har gjort under hela operationen.
Jag får åka upp till uppvaket där jag låg och sov halvt som halvt i
ungefär två timmar tills Charlie och bebisen kom. Äntligen var vi tillsammans,
vi tre. Våran lilla Kasper var äntligen hos oss, hela 51cm lång & vägde 4165gram.