kasperjosefine

Ja, antagligen blir mina systrar Fanny och Matilda mostrar :p

1. Jag trodde från börjar att det var en tjej, men min pojkvän trodde

hela tiden att det var en kille medans alla andra trodde det var en tjej,

så han hade rätt som vanligt!

2. Enligt ultraljudet var han beräknad mellan 19-22 september, så jag och

charlie räknade att han var beräknad 19de. Men förlossningen räknade 22a,

så i papprerna står det att han kom på beräknad förlossningdatum.

3. Han var 51cm lång och vägde 4165gram :)

4. Jag fick aldrig uppleva hur det var att få upp Kasper på bröstet direkt efter

han föddes. Jag gjorde ju kejsarsnitt och fick bara se honom typ 5 sekunder

efter han föddes, sen fick jag se honom 2 timmar senare på uppvaket..

Jag blev gravid när jag var 15 år, men gjorde abort för att jag och

min pojkvän tyckte vi var för unga och vi hade bara vart tillsammans 3 månader.

Men jag kan inte säga att jag inte ville ha barn då,

men det kändes rätt nu efteråt att vi valde det val vi gjorde.

Vårat förhållande är inte detsamma som förut, absolut inte!

All energi går åt till Kasper och hans behov, men samtidigt så

hinner man "sakna" att mysa och bara vara med varandra den

korta stunden som blir över. Visst, det blir väl så att det blir mer

eller mindre tjafs mellan oss, men så är det nog för alla.

Mina dagar ser ut ungefär som Kaspers dagar: sover halva dagen,

äter, sover lite till, äter.. Ibland kan vi klämma in en sväng till affären

eller en promenad, men det är inte ofta man orkar eller hinner med

det fören dagen är slut igen. Eftersom vi bor hemma så får vi maten

serverad och hushållssysslorna blir gjorde av Kaspers mormor, så har

vi det ganska lyxigt ändå och kan bara låta dagarna flyta förbi.

Kasper sover faktiskt ganska bra på nätterna, han somnar i sin egen

säng vid elva-tolv, sen vaknar han vid 2-3 och vill ha mat, men äter han

lite som han vill eftersom han sover brevid mig resten av natten.

Det har hänt två nätter att han sovit nästan hela natten, det är bra! :D

Jag skulle vilja ha mer än ett syskon till Kasper, men det får

vänta tills jag gått klart gymnasiet iallafall.

Det bästa med att vara mamma är nog att man har en bra

anledning till att gå upp på morgonen, att man har en

son som utvecklas för varje dag som går. Det bästa är nog också

att jag vet att Kasper alltid kommer vara min son genom hela livet,

att jag kan ge han massa kärlek och alltid finnas på hans sida

oavsätt vad och göra allt för honom, och aldrig svika

honom, som jag blivit av min egen förälder..

Min graviditet var näst intill perfekt, så det var inte så mycket som var sådär jättejobbigt, eller jo i somras då det var sådär varmt! N

Hihi, tack så mycket sanna :) kram <3

Just nu känns magen precis som innan förutom att den är lite slappare, haha!

De första dagarna var en pina, jag kunde knappt gå eller röra

mig och när jag väl kunde de gick jag inte snabbare än en snigel.

Det där ärret visar bara att jag har fått barn, och det är jag mycket stolt över!

Och som sagt, Kasper vaknar en gång när han är hungrig och

då får han sova brevid mig resten av natten, sen störs jag inte alls

mycket av honom resten av natten då kan äter lite

när han vill eftersom jag ligger ner och ammar.

Värkarna var det som gjorde som ondast. Men sen att

bli snittat kändes ingenting eftersom jag var bedövad från revbenen

och neråt under hela förlossningen. Det som gjorde ont var isåfall magen efteråt.

Jag hade tänkt att bli advokat, eller jag ska bli, pungt slut. :D

Behöver inte gå in på detaljer när det gäller våran ekonomi,

men vi bor för tillfället hemma. Jag får föräldrapenning+barnbidrag,

och Charlie får pengar från arbetsförmedlingen. När vi sen flyttar till

egen lägenhet får vi pengar från annat håll.

Min mamma har alltid sagt att hon kommer stötta oss, vad vi än gör

för val i livet, och det har hon gjort också.

Hon vart jätteglad att hon skulle bli mormor, tillslut :)

Min pappa såg saken på ett annat sätt, behöver bara säga

att idag har jag ingen kontakt med honom..

Charlies föräldrar tyckte också att det skulle

bli kul och var så glada för våran skull :)

Ifall Kasper var planerad, ja det kan man säga.

Jag fick ett missfall i vecka 8 i december iår, efter att vi hade bestämt

att behålla de barnet. Jag och Charlie tog det jättehårt eftersom vi var

jätteglada att bli föräldrar. Så vi försökte igen och efter två veckor

blev jag med barn igen, och vi var överlyckliga! Nu tänker ni säkert

att det var idiotiskt att göra så i våran ålder, men det är absolut

ingenting jag ångrar idag och jag har världens finaste son!