kasperjosefine

Idag vaknade vi vid 10.30, och somnade runt 01 inatt, ganska skönt att sova länge, men det blir det snart ändrig på när mammas prins börjar på dagis :D Men Fanny kom hit på dagen, och vi bakade pepparkakor, smaskens! Har även tagit en promenad på 9km och 1.5timme, hur vi lyckades vet jag inte men bra är det iaf ;) Maja och Emma var här på kvällen och myste med oss, och nu sitter jag här och kollar oth, love it! ♥

Hej! Vet inte riktigt vad det är, men Kasper har börjat vakna på nätterna igen. Inatt fick han för sig att vakna klockan 01 och somnade om 04. Skulle egentligen följa med Carro till tandläkaren, men hade knappt sovit en blund inatt, så det fick bli en annan gång. Vid 11 gick vi upp iallafall. Lite senare tog vi en promenad till stan med Emelie, var på arbetsförmedlingen och en stund på McDonalds. Gick både till och från stan, duktigt! Nu har vi precis ätit spagetti och köttfärssås, nu blir det diska och sen bara mysa och leka resten av kvällen ♥

Vissa verkar tro att man blir lyckligare av pengar. Men jag vet att det inte är så. När jag bodde växelvis varannan vecka hos min mamma och pappa när jag var yngre märkte jag det. Hemma hos min pappa var vi 8 personer i en stor lägenhet. Alla 6 barnen hade varsin TV, varsin dator, varsin ny mobil, varsit rum. Där satt vi på helgerna och "unnade" oss med våra dyra och coola grejer på varsit rum. Var jag lyckligare för det? Nej. Hemma hos min mamma tog vi fram en påse chips och en dricka och satte oss framför TV en lördagkväll, tillsammans. Jag kände att jag var någon, och vart så mycket lyckligare av att vara tillsammans med min mamma och mina syskon. Jag delade rum med en av mina systrar och på kvällarna pratade vi tills vi somnade och ett tag delade jag våningssäng med min minsta syster, jag uppe och hon nere. Hon ville att jag skulle hålla hennes hand tills hon somnade, och jag var aldrig ensam. Pengar har aldrig spelat mig någon roll. Jag vet att Kasper inte kan få alla de finaste och nyaste leksakerna i affärerna, jag kan inte åka med honom till de roligaste ställerna i stan. Vissa verkar också tro att dom kan "skämma bort" Kasper med massa presenter när han fyller år och i julklapp, men vad gör det honom, han har ingen aning om vart grejerna kommer ifrån, det är nog mest för att döva sitt eget samvete och framstå som bra släkting. Men jag tror, eller jag är helt säker på att Kasper blir så mycket lyckligare av att få träffa och umgås med personerna, skapa minnen och relationer med dom. Men jag kan ge och ger honom det värdefullaste man kan få i livet, kärlek. Jag vaknar upp bredvid honom varje morgon, får se när han stänger sina små blå på kvällen och får pussa honom godnatt, jag får uppleva varenda framsteg och dagarna i hans liv med honom. Jag vill att han en dag ska inse och märka att jag ger honom allt jag har och skulle offra mitt eget liv för att han ska känna sig trygg och må bra. Vad är pengar jämfört med det? Ingenting. Vi har så otroligt fina människor i våra liv som gör både mig och Kasper lyckliga, som vi träffar, umgås med och har roligt med. Dom minnerna och människorna finns alltid kvar, men pengar och prylar försvinner så småningom. Pengar är ingenting jämfort med kärlek.

Igår somnade Kasper runt åtta tror jag det var, och jag och Sandra la oss i sängen för att sova vid 00.00, jag kollar på ett avsnitt av OTH, ett till, ännu ett till, och klockan är helt plötsligt 03.30. Och jag kan inte sova! Stänger av allting och tänker att nu måste jag sova eftersom jag ska upp 7.00. Vem vaknar inte då, min älskade lilla gulliga son.. Så halvsex somnade jag, så jag ställde in mötet, Sandra gick upp vid 8.30 och åkte till skolan  och vi sov ända till 10.30. Så nu är vi är, ska snart äta lite lunch/frukost och sen får vi se vad dagen har att erbjuda :) Min syster kanske skulle komma, Carro & Therese kanske skulle komma, och Kasper ska kanske vara med sin pappa. Who knows?

Jag är inte arg. Jag orkar inte ens lägga energi på att vara arg på någon som gör misstag efter misstag. Men varsågod för att du har fått utnyttja mig och mitt&kaspers hem, vill bara ha ett tack för det. Jag är så otroligt besviken på mig själv först och främst, att jag vek mig och gick tillbaka till det vi hade. Hur kunde jag ens tro att det skulle bli bra? Var väl blind, för blind. Jag hade förhoppningar om att du älskade mig mer än så, att du var tillbaka för mig skull, men jag hade fel. Men nu är det slut på det, alla visar väl nångång i livet vad dom är för personer egentligen, och vissa har visat det klart & tydligt för längesen. Nu är det jag och Kasper, och den här gången ska jag inte sjunka ända ner till botten, utan ska försöka ta mig upp till toppen så snabbt som möjligt, punkt slut!

Jag förstår inte hur folk orkar vara så falska. Verkligen anpassar sig efter situationen och lådsas vara den perfekta människan. Min son är inte jag, vi är inte samma person. Han ska inte behöva bli undanskuffad och bortskött bara för att jag är hans mamma och han bor hemma hos mig. Han är fortfarande någons barnbarn, brorsbarn, systerbarn, han är bara Kasper och har inte nånting med det här och göra. Menmen, han har så många andra som bryr sig om honom och älskar honom, oavsätt vad. & det är jag glad för! ♥